när det blir för mycket.
idag sa allt stopp. nu räcker det. jag orkar inte mer.
gick upp 7 för att tvätta (inte tvättat på evigheter typ, när ska man hinna? o tvätthögen växer..) när jag slängt in tvätten gick jag hem o städade till djuren och gav becky mat o åt lite själv. tvätten hängdes upp och ny in i maskinen och jag stack ner till gymmet. han gymma i 17 minuter innan jag var tvungen att sticka hem igen. "bättre 15 min om dagen än inget alls" har jag hört. en snabb skål gröt o en dusch, kläderna ville inte som jag ville o klockan tickade.... becky ville inte kissa eller bajsa för att jag var stressad, o ännu mer stressad blev jag. slängde in henne hos mamma o sprang ner o tog tvätten som hängde på tork. när jag kom hem för att lämna det brast det. jag kunde inte sluta gråta. jag har inte gråtit på jättelänge, men nu bara forsade tårarna. jag tänkte att jag måste ringa o sjuka mig, men kom inte ihåg vad företaget heter jag jobbar på! efter nån minut hade hjärnan samlat sig så pass att jag kunde ringa o U sa att jag skulle stanna hemma om jag inte mådde bra. hann bara lägga på sen satt jag på golvet o storgrät en lång stund. jag orkar uppenbarligen inte ha det såhär. jag hatar mig själv för att jag är en sån skör jävla människa som inte orkar jobba hur mycket som helst och tjäna massa pengar. kanske är det för att jag egentligen inte värderar pengar så högt som jag inte bara kan jobba på såhär? jag tror det är för att jag inte vet om det blir förlängt eller inte som jag inte orkar. jag brukar orka stå ut om jag vet att det är en tidsgräns, att den 30e är det slut.. men jag har på känn att det blir förlängt och då är det inget slut liksom...
ska gå o hämta becky hos mamma igen o gå en längre runda med henne. hatar att jag försummar henne. att jag är så ego att jag vill träna istället för att gå en längre runda med henne. hade det varit fint väder hade jag kanske skippat gymmet idag o gått en längre runda, men ändå. det är inte hennes fel att jag jobbar så mycket :(
nu mår jag lite bättre. elliot ligger o värmer min mage o gör mig lugn. men jag är jävligt besviken på mig själv, har inte sjukat mig en enda gång på snart 4 år, hur kasst jag än mått fysiskt eller psykiskt.. så detta känns som ett jävligt stort steg bakåt. men jag skulle bara jobbat 2,5 timme så jag tar igen det imorgon.
ikväll är det ridning, ska bli skönt att få tänka på nåt annat då.
gick upp 7 för att tvätta (inte tvättat på evigheter typ, när ska man hinna? o tvätthögen växer..) när jag slängt in tvätten gick jag hem o städade till djuren och gav becky mat o åt lite själv. tvätten hängdes upp och ny in i maskinen och jag stack ner till gymmet. han gymma i 17 minuter innan jag var tvungen att sticka hem igen. "bättre 15 min om dagen än inget alls" har jag hört. en snabb skål gröt o en dusch, kläderna ville inte som jag ville o klockan tickade.... becky ville inte kissa eller bajsa för att jag var stressad, o ännu mer stressad blev jag. slängde in henne hos mamma o sprang ner o tog tvätten som hängde på tork. när jag kom hem för att lämna det brast det. jag kunde inte sluta gråta. jag har inte gråtit på jättelänge, men nu bara forsade tårarna. jag tänkte att jag måste ringa o sjuka mig, men kom inte ihåg vad företaget heter jag jobbar på! efter nån minut hade hjärnan samlat sig så pass att jag kunde ringa o U sa att jag skulle stanna hemma om jag inte mådde bra. hann bara lägga på sen satt jag på golvet o storgrät en lång stund. jag orkar uppenbarligen inte ha det såhär. jag hatar mig själv för att jag är en sån skör jävla människa som inte orkar jobba hur mycket som helst och tjäna massa pengar. kanske är det för att jag egentligen inte värderar pengar så högt som jag inte bara kan jobba på såhär? jag tror det är för att jag inte vet om det blir förlängt eller inte som jag inte orkar. jag brukar orka stå ut om jag vet att det är en tidsgräns, att den 30e är det slut.. men jag har på känn att det blir förlängt och då är det inget slut liksom...
ska gå o hämta becky hos mamma igen o gå en längre runda med henne. hatar att jag försummar henne. att jag är så ego att jag vill träna istället för att gå en längre runda med henne. hade det varit fint väder hade jag kanske skippat gymmet idag o gått en längre runda, men ändå. det är inte hennes fel att jag jobbar så mycket :(
nu mår jag lite bättre. elliot ligger o värmer min mage o gör mig lugn. men jag är jävligt besviken på mig själv, har inte sjukat mig en enda gång på snart 4 år, hur kasst jag än mått fysiskt eller psykiskt.. så detta känns som ett jävligt stort steg bakåt. men jag skulle bara jobbat 2,5 timme så jag tar igen det imorgon.
ikväll är det ridning, ska bli skönt att få tänka på nåt annat då.
Kommentarer
Postat av: Annika
Du måste i första hand tänka på dig själv gumman!! Blir orolig att du kommer bli sjuk annars. Du ska inte bli arg på dig själv, du är bara en människa och vi är inte gjorda för hur mycket jobb och slit som helst! Var rädd om dig.
Trackback
