harrastaja

efter att ha läst Underbara Claras inlägg om martyrer började jag fundera på vem i min omgivning som är martyr. till min fasa insåg jag att JAG är en martyr! =O hur, när, var blev jag det? har jag alltid varit det? nej, jag tror inte det. jag tror faktiskt att jag har fått beteendet av en person jag umgås med sisådär 20h i veckan. som är en martyr utan dess like! Dagens Martyr-utlåtande: "jag har inte sovit en blund inatt, har haft såå ont eftersom jag fick bära in alla varor själv igår" (en kund jag hjälpt tidigare som var intresserad av hamster kom in för att köpa hamstern och det kändes som en självklarhet att jag skulle hjälpa henne. det tog ju lite tid och hon kom när vi höll på att bära in varor så E fick ju ta in det som var kvar. . . vad skulle jag gjort? bett kunden vänta så att E skulle kunna få sova på natten?)