inte riktigt som jag tänkt
dagen idag blev inte riktigt som jag tänkt... min planering var att gå upp, äta en liten frukost (te +1 knäckebröd typ) och sen träna/springa och sen dra med mig mamy ut på en promenix med beckan i det utlovade fina vädret. sen skulle hon följa med till k-rauta o köpa list! och sen skulle jag ta tag i alla jobbiga samtal och när jonas sen kom hem skulle även vår kakelkille komma och förbereda..
men så blev det inte. alls.
den lilla frukosten blev av, och en liten bajsrunda med beckan. vi insåg att vi inte behövde såga några 3mm på listen utan det skulle gå att trycka in en 4,3cm list så k-rauta kunde vi skippa. men nån träning blev det inte heller för en vän till familjen, vars man blev opererad för cancer igår ringde och ville ha stöd av mamma. hon har häst och jag följde med om hon behövde hjälp med något praktiskt typ mockning.
har tänkt så mycket på mannen, sen jag fick reda på att han har cancer. det är verkligen det värsta värsta som kan hända mig. är livrädd för den jävla sjukdomen. den familjen har haft så mycket otur det senaste året, att jag inte ens vågar nämna mitt otursår (och då dog ändå merparten av mina djur, bland annat älskade phille och älskade rex!)! och så cancer på det. jag hoppas verkligen han fixar detta!
tror att en del av min ångest just nu har legat i detta, cancern. när det händer någon nära familjen.
vi köpte med oss bullar och fikade i deras mysiga kök.. trodde det skulle vara jobbig stämning och tårar men det var inte det. det kändes som att vi var en frisk fläkt där hemma, det hände något, vi pratade och distraherade dom tråkiga tankarna. så kändes det iaf. och det kändes bra.
var hemma vid två och fick ta beckan en sväng då. sen var jag tvungen att ta ett städryck inne hos djuren eftersom kakelkillen skulle komma, vill ju ändå att det ska vara fräscht här hemma, även om han "bara" är kakelkillen! :P efter att ha städat till alla djuren och damsugit hela lägenheten, tömt diskmaskinen och diskat upp det som låg i diskhon och fått i mig mat(gröt) o äntligen satt ner och pustade ut så ringde jonas o sa att kakelkillens unge var sjuk och han kunde inte komma.. ÅH! kunde han inte ringt typ en timme tidigare o sagt det? aja, nu är hemmet rent och det känns ju iaf skönt!
blev att jag o jonas gick en långis på rekis me beckis och det är ju så fantastiskt underbart så man kan spricka! var tvungen att stanna i gröna dalen o blunda en stund. känna solen mot ansiktet och höra fåglarna kvittra. lite bilar brummade långt långt bort. helt vindstilla och jag ville återigen samla känslan i en burk.
fick lagat en riktigt god kycklinggryta till morgondagens lunch på saker vi hade i kylen, typ en gammal rödlök, en gammal salladslök, en gammal ingefära och lite gammal vitlök. och en ny tomat. det gamla var inte gammalt på det sättet att det var mögligt, utan bara mjukt och inte i toppskick. men åh så gott! (kyckligen var inte gammal)
efter dusch och nödvändig rakning (finns det nåt räligare än orakade ben? usch vilken hemsk känsla!) så har vi tittat på greys och sen somnade jonas i soffan. jag har surfat runt på olika bloggar med ninus på magen och hittade två bloggar där en son/lillebror omkommit i en tågolycka och jag är ju så fruktansvärt lättgråten..
men nu känns det så mycket bättre. min ångest är inte lika påtaglig längre. den finns där, men inte så påtaglig (trots att kakelkillens utevaro idag ger upphov till ännu mer stress!) men jag tror jag behövde gråta lite, det var ganska längesen nu. tror senast var när vi såg filmen "allt för min syster" där cancersjuka storasystern dör. jag behöver tömma systemet ibland och det är skönt att kunna göra det i tysthet på natten när man är ensam vaken....
men så blev det inte. alls.
den lilla frukosten blev av, och en liten bajsrunda med beckan. vi insåg att vi inte behövde såga några 3mm på listen utan det skulle gå att trycka in en 4,3cm list så k-rauta kunde vi skippa. men nån träning blev det inte heller för en vän till familjen, vars man blev opererad för cancer igår ringde och ville ha stöd av mamma. hon har häst och jag följde med om hon behövde hjälp med något praktiskt typ mockning.
har tänkt så mycket på mannen, sen jag fick reda på att han har cancer. det är verkligen det värsta värsta som kan hända mig. är livrädd för den jävla sjukdomen. den familjen har haft så mycket otur det senaste året, att jag inte ens vågar nämna mitt otursår (och då dog ändå merparten av mina djur, bland annat älskade phille och älskade rex!)! och så cancer på det. jag hoppas verkligen han fixar detta!
tror att en del av min ångest just nu har legat i detta, cancern. när det händer någon nära familjen.
vi köpte med oss bullar och fikade i deras mysiga kök.. trodde det skulle vara jobbig stämning och tårar men det var inte det. det kändes som att vi var en frisk fläkt där hemma, det hände något, vi pratade och distraherade dom tråkiga tankarna. så kändes det iaf. och det kändes bra.
var hemma vid två och fick ta beckan en sväng då. sen var jag tvungen att ta ett städryck inne hos djuren eftersom kakelkillen skulle komma, vill ju ändå att det ska vara fräscht här hemma, även om han "bara" är kakelkillen! :P efter att ha städat till alla djuren och damsugit hela lägenheten, tömt diskmaskinen och diskat upp det som låg i diskhon och fått i mig mat(gröt) o äntligen satt ner och pustade ut så ringde jonas o sa att kakelkillens unge var sjuk och han kunde inte komma.. ÅH! kunde han inte ringt typ en timme tidigare o sagt det? aja, nu är hemmet rent och det känns ju iaf skönt!
blev att jag o jonas gick en långis på rekis me beckis och det är ju så fantastiskt underbart så man kan spricka! var tvungen att stanna i gröna dalen o blunda en stund. känna solen mot ansiktet och höra fåglarna kvittra. lite bilar brummade långt långt bort. helt vindstilla och jag ville återigen samla känslan i en burk.
fick lagat en riktigt god kycklinggryta till morgondagens lunch på saker vi hade i kylen, typ en gammal rödlök, en gammal salladslök, en gammal ingefära och lite gammal vitlök. och en ny tomat. det gamla var inte gammalt på det sättet att det var mögligt, utan bara mjukt och inte i toppskick. men åh så gott! (kyckligen var inte gammal)
efter dusch och nödvändig rakning (finns det nåt räligare än orakade ben? usch vilken hemsk känsla!) så har vi tittat på greys och sen somnade jonas i soffan. jag har surfat runt på olika bloggar med ninus på magen och hittade två bloggar där en son/lillebror omkommit i en tågolycka och jag är ju så fruktansvärt lättgråten..
men nu känns det så mycket bättre. min ångest är inte lika påtaglig längre. den finns där, men inte så påtaglig (trots att kakelkillens utevaro idag ger upphov till ännu mer stress!) men jag tror jag behövde gråta lite, det var ganska längesen nu. tror senast var när vi såg filmen "allt för min syster" där cancersjuka storasystern dör. jag behöver tömma systemet ibland och det är skönt att kunna göra det i tysthet på natten när man är ensam vaken....
Kommentarer
Trackback
