harrastaja

ibland blir jag bara så irriterad på jonas. han tänker inte och det gör mig sjukt frustrerad...! min hjärna går alltid på högvarv och jag tänker på massor hela tiden. har alltid minst en tanke i huvudet. blundar jag så ser jag bilder eller saker, jonas ser ingenting enligt honom själv. bara svart. om vi båda går tysta en stund så hinner man ju tänka ungefär en miljon tankar, men frågar man jonas vad han tänkt på under tystnaden så svarar han i princip alltid "ingenting".


jag: vad tråkigt att dom inte tar bort det, det har ju legat där såå länge..! (om en hög med brända papper mitt på gräsgången där vi brukar gå med becky)
jonas går rakt över högen med brända papper
jag: amen varför går du mitt i det?
jonas: men det har ju legat där så länge
jag: du blir ju helt svart och sotig..
jonas: men jag tänkte inte på att det var där
jag: men du sa ju precis att det legat där så länge...?
jonas: men jag gick väl o drömde och tittade ner..såg inte det..
jag: men om du går o tittar ner måste du ju ha sett det?
jonas: men jag tänkte inte på det.

ärligt talat! tänker jag för mycket eller jonas för lite? illa om jag tänker för mycket, om det är meningen att man som människa ska vara lite sådär helt tom i huvudet^^ med andra ord, om han inte ser/tänker på en stor hög med sot o brända papper (lyser vitt och svart om det, i det gröna gräset..) så skulle han med största sannolikhet kunna gå ner i ett stort hål, eller sumpmark eller en jättehög med kobajs..